Fan.

Vad fan är det här? 

Varför måste det vara så här?

Damp, förstå du inte din jävla skit?

Du kommer aldrig att bli min pappa, elr ens komma i närheten!

Sluta för fan! Du såra mig hela tiden.

Det är ert fel att jag är så jävla sur hela tiden, det är ert fel att jag inte ens vill gå ifrån mitt rum.

Ni bestämmer fan 99% av mitt liv, hur jag ska bete mig och skit.

Få jag inte nån egen tanke om hur jag ska leva elr? 

Få jag inte leva som jag vill elr?

Fan, jag vill härifrån.

Du tror att allt är för min bästa men vad vet du?

Har du någon gång frågat om min åsikt? Nej.

Du har aldrig frågat och även om jag skulle öppna munnen och säga nåt.

Då du, då skulle du inte ens bry dig. 

Ni skyller alltid på ursäkten ; Vi bryr oss om dig.

Det gör ni säkert, men vafan. Om ni skydda mig för evigt, hur tror ni då att det kommer fungera för mig sen?

Ni kan svaret . Skit.

Kan ni inte bara leva i  nutid och prova nåt nytt?

Ist för att leva i dåtid.

Ni tror att ni vet så jävla mycket om mig. Men ni vet inget skit.