Vet ni känslan när man har gjort någoting dumt eller pinsamt, och man ångrar det jättemycket?
Det är hur jag känner mig nu, och det finns bara en sätt, en enda sätt att få det försvinna.
Antagligen, säga något eller bara låta det sitta hela livet ut.
Gud hjälper inte en, man måste ta sina chanser själv, man måste agerar innan det är för sent.
Jag önskade att jag hade en chans, och kanske jag har också, men frågan är vågar jag ta chansen?
Jag vet faktiskt inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar