Då funderar jag på alla vänner som jag har lämnat och alla vänner som jag har fått.
Ibland är det logiskt det som gör att man glider ifrån, men ibland, ah då vet man inte!
Jag känner längtan som vill tillbaka till gamla tider, det känns så rätt, men ändå så fel.
Jag hatar verkligen att jag kan pusha folk bort ifrån mig själv.
Och det värmer att jag har underbara vänner som fortfarande stannar vid min sida.
Men jag kan faktiskt inte fatta heller att jag har förlorat vad som kunde ha varit.
Om jag bara kunde spola tillbaka tiden och göra det mina misstag ogjort.
Verkligen. Jag vill verkligen ha tillbaka det jag hade, men jag är ändå tacksam för det jag har.
Men det är inte bara delvis mitt fel att mina kompisar glider i väg från mig.
Det är delvis deras också, vänskap krävs 2 right?
Det kanske är meningen att vi skulle glida ifrån , vad vet jag?
Jag låter ödet bestämma, även om jag själv vill bestämma.
''the people who care dont matter and the people who matter dont care'' by Shivani Sharma |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar